Tigerns år har börjat

Ett nytt (kinesiskt) år börjat, och efter en underbar semestervecka på Phu Quoc är vi tillbaka i vardagen igen i Hanoi. Vår tillvaro här börjar bli alltmer rutin nu, och det är ganska mycket vardag här också. Barnen har sina aktiviteter, jag jobbar och Pelle har också fullt upp med sina aktiviteter och uppdrag.

En liten uppdatering om vad familjen sysslar med under veckorna:

Frida spelar fotboll på lördagar och simmar på onsdagar efter skolan. Just nu har de simning också på skolschemat, så nu är det två simlektioner i veckan. Tennis spelar hon en gång i veckan tillsammans med en kompis här på ambassaden. De spelar blockflöjt på musiken i skolan, men eftersom Frida tycker att det är så kul att spela så ska hon from den här fredagen också ta privatlektioner efter skolan.

Jenny går på Origami (vika pappersfigurer i olika mönster) två gånger i veckan, måndagar och fredagar, och har börjat spela piano på lördagar. Även hon simmar på skoltid, men kom inte med på simningen efter skolan . Vi hoppas att hon kan simma mer från nästa period som börjar i april. Jenny har också börjat spela tennis en gång i veckan tillsammans med en kompis.

Albin har än så länge inga aktiviteter (aktiviteter efter skolan börjar först from nästa år), men leker gärna med sin bästa kompis Elsa eller med Jonah som bor på Svenska Campen inte långt härifrån. Han säger att han vill börja spela fotboll, så vi funderar på att ställa honom i kö inför hösten.

Pelle är en flitig tennisspelare och förutom att han tar lektioner varje vecka så har han startat en tennisstege för utsända, medföljande och andra expats. Spelar han inte tennis så springer han på löpbandet - Pelle har blivit en riktig hurtbulle sedan vi kom hit! Visserligen var det kanske Dengue-febern som stod för den största viktminskningen, men träningen har nog varit till god hjälp att hålla kvar den nya vikten. Två gånger i veckan är han också på skolan och pluggar vietnamesiska. Han har också hjälpt en kollegas make, som är författare, att göra en egen hemsida (www.prousthuset.se). Pelle tar också det största ansvaret för koordinering och logistik för allt som rör barnens verksamhet och hjälper bla till på skolan med att läsa sagor på svenska för de minsta svenska barnen och följer med på diverse utflykter och utställningar som föräldrar förväntas delta vid. Han jobbar också deltid på distans för Edb.

Jag själv jobbar ju heltid och är på jobbet från halv åttatiden till efter fem varje dag. Som tur är har jag väldigt nära till jobbet (ca 10 sek), så restiden har minskats rätt rejält!;-) De flesta dagar äter Pelle och jag lunch tillsammans hemma i huset. På måndagar så har vi en gemensam lektion i Vietnamesiska här hemma. Huong som är en jätteduktig tjej som undervisar på universitetet här i Hanoi kommer hem till oss och försöker lära oss några vietnamesiska fraser. Jag kämpar också på med tennisen och spelar två gånger per vecka och försöker springa någon gång på löpbandet däremellan. Vardagsmotionen här är i princip = 0, så man behöver se till att få lite motion under veckorna!

Det som är en stor skillnad här, och som jag uppskattar mycket, är att vi nästan alltid äter gemensam frukost och middag hela familjen. I Älta så inträffade det i princip bara under helgerna! Men efter middagen går kvällen fort. Tjejerna, eller i alla fall Frida, har mycket läxor varje dag och man behöver fortfarande vara med och stötta en hel del.

Engelskan går fantastiskt bra för alla tre, men de behöver fortfarande stödundervisning i skolan för att komma ikapp sina engelskspråkiga kamrater. Vi har också den lyxen att ha svensk-undervisning på skolan, så förhoppningsvis behöver de inte tappa så mycket när det gäller svenskan under vår tid här. Tjejerna har utvecklats till riktiga bokmalar, och speciellt här är det svårt att hitta tillräckligt med böcker för dem att plöja igenom. Fortfarande läser de helst svenska böcker, men även engelska är inte så lätt att hitta och är dessutom ganska dyra att köpa.

Apropå att köpa, så är det ju mycket som är billigt att handla här - men det är också ganska många saker som vi inte kan få tag på alls! Barnkläder, vettiga skor och leksaker är exempel på sådant som antingen är för fult för att vi ska vilja ha det, har urusel kvalitet, eller om man hittar äkta märkesvaror - svindyrt! Ibland kan man ha tur och hitta utförsäljning av märkesprodukter som produceras här i Vietnam, men man vet aldrig var man kan hitta det, om det är en kopia, och om det finns något, så är det oftast bara i en storlek och färg.... Jag som inte gillar att shoppa tycker det är jättejobbigt - allt som behöver införskaffas blir till ett projekt! Det positiva är att ju längre man bor här desto mer koll får man på vad som finns och i så fall var. Sedan gäller det att passa på att handla när tillfälle ges! När Pelle reser hem i mars så kommer han att ha en lång shoppinglista med sig......